Att planera och förvalta en säker lekplats kräver god framförhållning, fackmässigt arbete och tydliga rutiner. När utemiljöer ska tåla intensiv användning året runt behöver redskap, underlag och skötsel samverka så att risken för allvarliga olyckor minimeras. Projektering och installation utgår från de europeiska standarderna SS-EN 1176 och SS-EN 1177.
För en säker lekplats i offentlig miljö krävs tre delar som samverkar:
Fall från lekredskap kan orsaka bland annat frakturer och huvudskador. Därför läggs så stor vikt vid underlaget under redskapen.
Regelverket syftar till att förebygga allvarliga skador utan att hämma barns motoriska utveckling. Enligt plan- och bygglagen (2010:900), 8 kap. 9 § och 15 §, ska en tomt hållas i vårdat skick och lekplatser samt fasta anordningar underhållas så att risken för olycksfall begränsas. Den som ansvarar för lekplatsen ansvarar också för att kraven på vård, skötsel och underhåll följs. Vem det är måste fastställas för varje enskild anläggning. Boverkets PBL-kunskapsbank om lekplatser och deras sida om tillsynsansvar beskriver ansvarsfördelningen. Kommunernas byggnadsnämnder är tillsynsmyndighet.
Fallolyckor är en central olycksrisk vid lekredskap. Därför granskar tillsynsmyndigheterna att anläggningar uppfyller de tekniska säkerhetskraven.
Vid planering av lekytor går blicken ofta till klätterställningar, gungor och torn. Den tekniska grunden ligger ändå i markbeläggningen.
Ett fritt fall från två meters höjd ger en träffhastighet på omkring 22,6 kilometer i timmen*. Träffar huvudet ett hårt underlag som asfalt, betong eller packat grus bromsas det extremt snabbt, under en mycket kort tid och sträcka. Vid fall mot hårda underlag överförs en stor del av rörelseenergin till kroppen under den korta inbromsningen, vilket kan öka risken för allvarliga huvud- och skelettskador.
* Räknat med formeln v = √(2·g·h), g = 9,81 m/s² och utan luftmotstånd.
Ett testat stötdämpande fallskydd förlänger inbromsningen med några millisekunder. Den längre inbromsningstiden sänker toppbelastningen på huvudet, vilket minskar skadornas svårighetsgrad.
SS-EN 1177 reglerar hur stötdämpande underlag provas. Ett testhuvud med accelerometer släpps från successivt ökande fallhöjder, och provningen beräknar ett HIC-värde (Head Injury Criterion) samt maximal acceleration. Den kritiska fallhöjden är den högsta nivå där underlaget klarar standardens gränsvärden. De exakta gränsvärdena framgår av standardtexten SS-EN 1177 från SIS.
Valet av markbeläggning påverkar stötdämpning, skötsel och tillgänglighet. Tabellen sammanfattar de viktigaste skillnaderna.
Egenskap
Sand och barkflis
Platsgjutet gummi
Konstgräs med sviktpad
Stötdämpning
God vid tillräckligt materialdjup
God, beroende på systemets egenskaper
Stabil stötdämpning med rätt system
Tillgänglighet
Begränsad framkomlighet för barnvagnar och rullstolar
Jämn yta med god tillgänglighet
Jämn gångyta med god tillgänglighet
Skötsel
Kräver regelbunden tillsyn och krattning
Kräver löpande sopning/lövblåsning samt kontroll av skarvar
Kräver regelbunden borttagning av organiskt material (t.ex. med lövblås)
Vanliga utmaningar
Materialet förflyttas vid gungor och rutschbanor, vilket minskar djupet vid nedslagsytor
Risk för sprickbildning och krympning i kanterna
Stötdämpningen kan påverkas av temperaturen
Viktigt att kontrollera
Att materialdjupet är tillräckligt vid nedslagsytorna
Att bärlagret är korrekt dränerat
Att stötdämpningen håller sig inom tillverkarens angivna driftstemperaturer och styrks av en provningsrapport för det aktuella systemet
Även om syntetiska underlag är slitstarka behöver de lite omvårdnad för att behålla sin svikt och hålla riktigt länge.
När det gäller konstgräs handlar det framför allt om att inte låta löv, grenar och annat organiskt material ligga kvar, eftersom det snabbt blir en grogrund för ogräs och mossa. En lövblås är oftast det smidigaste verktyget – tänk bara på att hålla den horisontellt så att du inte blåser iväg eventuellt fyllnadsmaterial. Komplettera med en maskinborstning någon gång i månaden och kasta ett öga på skarvarna då och då så att de inte börjar släppa.
För platsgjutet fallskyddsgummi består den löpande skötseln också främst av att hålla ytan ren från skräp, sand och barr genom att sopa eller blåsa av den. För att gummit ska behålla sin porositet och svikt mår det bra av en försiktig högtryckstvätt (max 50 bar på minst en meters avstånd) en gång om året. Vintertid måste du dock vara lite försiktig: använd en gummikantad skrapa i stället för vassa metallverktyg när du skottar snö, och skippa salt eller kemiska avisningsmedel helt eftersom det förstör materialet.
Vid ombyggnader av skolgårdar ser vi på Saltex återkommande brister i konstruktion och underhåll. En av de vanligaste är att bänkar, papperskorgar eller staketstolpar har placerats inom ett redskaps fallzon på äldre lekytor. Här är ytterligare några exempel.
Barn får inte kunna fastna med huvud eller hals i redskapen. SS-EN 1176 anger vilka gränser som finns för tillåtna och otillåtna öppningar utifrån dimensionerna på provkroppar. Öppningar där kroppen kan passera men huvudet fastnar medför allvarlig strypningsrisk. V-formade klykor i klätterrep och träkonstruktioner ska därför kontrolleras kontinuerligt med godkända mätmallar.
Varje redskap har en anvisad fallzon och en frizon. Fallzonen tar emot eventuella fall, medan frizonen är det tomma rummet runt redskapet vid rörelse. Ytorna får inte överlappa mellan redskap med forcerad rörelse, som gungor och karuseller. Att det förekommer hinder i en fallzon är en vanlig avvikelse vid äldre lekytor.
Redskapens infästningar utsätts för starka dynamiska krafter vid samtidig belastning. Otillräcklig dränering eller bristande packning i underbyggnaden ger sättningar över tid. Det kan leda till sneda stolpar och onödigt slitage på rörliga delar och kullager. I värsta fall blottas betongfundament i marknivå, vilket skapar nya kollisionsrisker.
Ett fungerande underhåll kräver en planerad kontrollstruktur. Enligt rekommenderad branschpraxis och standardsamlingen för lekredskap delas tillsynen in i tre steg. Intervallen bör fastställas i den ansvariges underhållsplan.
Utförs dagligen eller veckovis av fastighetsskötare eller skolpersonal. Syftet är att upptäcka akuta risker som trasigt glas, lösa bultar, vandalism eller främmande föremål på fallskyddsytan.
Genomförs med en till tre månaders intervall beroende på belastning. Här undersöks redskapens stabilitet, förslitning på schacklar, kedjor och lager samt fallskyddets skick.
Utförs med högst tolv månaders mellanrum av en oberoende besiktningsperson med dokumenterad kompetens. Här bedöms anläggningens samlade säkerhetsnivå, fundament, konstruktionsvirke mot röta, korrosion i stålkomponenter samt underlagets dämpningsförmåga.
Protokoll från kontroller och besiktningar ska dokumenteras och arkiveras. Vid en olycka visar dessa handlingar att den ansvarige har följt kraven på tillsyn och underhåll.
När ni projekterar en ny lekyta eller renoverar en befintlig anläggning rekommenderar vi följande steg:
En genomtänkt konstruktion med anpassat underlag minskar reparationsbehovet och ger en trygg lekplats med lång livslängd.
Ni är varmt välkomna att kontakta oss på Saltex vid planering av anläggning eller ombyggnation av aktivitetsytor och lekplatser för stöd från rådgivning och design till installation och slutbesiktning.